Old stuff

I've been running a developer web-server for several years now. And everything that gets put on my web-server gets saved. For ever. It's like a reverse Pandora's box. Ok, maybe not exactly reversed since her box was originally made to store things in. And instead of evil I store computer files. In a folder. I'm just going to abandon this metaphor altogether. Anywho, venturing into that said folder is like an instant trip into nostalgia land. I got things in it that dates back to 2003. There's old chat logs, embarrassing pictures, poorly made websites and other things in the same genre. In fact, every time I feel that I've failed with something new I've created, I just browse back to my oldest "hacker"-page and think to myself: "At least it's not as bad as that thing!" This happens more than you'd think.

This is the only note I took in math. Ever.

But the coolest thing about having your own nostalgia folder is that, if you've had it long enough, you'll always find stuff you've completely forgotten about after a while. Like just yesterday, when I was browsing it looking for an old php-code I needed for a project, and I knew that the code was in one of my old files. One of my 8000 php-files. Needless to say I didn't find it. But what I did find was a blog post I made back around 2005. My first blog post ever. It was like finding a long lost treasure. I was overjoyed. Until I read it. Man was I a bad writer back then.

OK, I lied, I also made this one.

I'm now going to post my old blog post per request. It's written in Swedish though, so half of you, according to my stats page, won't be able to read it. But don't feel too bad, you're not really missing much. And I'll be back tomorrow with a new and refreshing post that's gonna be 100% English.


Old Blog Start:


Kvällen


Ännu en dag lider mot sitt slut. Själv sitter jag hemma i en blågul solstol köpt från IKEA framför en sliten compaqlaptop från förra generationen bara väntandes på att något, vad som helst, ska hända medan jag sitter och slöchattar med folk jag aldrig mött.


På TVn visas någon halvtaskig serie knappt värd att kolla på samtidigt som vinden nafsar i gardinen. De sista solstrålarna bleknade från trädtopparnas svajande kronor för bara några minuter sen. Det var kväll.


Timmarna går och jag rör mig endast för att hämta en nerkyld CocaCola från den alldeles för avlägsna kylen eller för att lätta trycket i den gamla porslinskålen. Kan känna hur tråkigheten smyger sig på en, långsam men ändå kraftfullt, som ett smygande rovdjur bara väntandes på att slå till. Det är tur att internet finns ty att endast ha tillgång TV hade nog hjälp föga vid situationer som denna. Men inte ens den oändliga informationen som finns på 'nätet' kan stilla min hunger för intellektuell stimulans. Fast det kanske inte är intellektuell stimulans jag söker, utan den rena motsatsen, social stimulans. Tvivlet på vad jag söker rotade sig snabbt i min kropp. Den verkade trivas där tillsammans med tristessen. Kompletterade varandra.


Tiden fortsatte att flyta fram. Sakta men säkert. Livliga diskutioner föddes och dog om vartannat i de små rummet på internet. Rummens storlek på internet kan jämföras med jordens storlek i universum. Obetydligt för helheten men enormt viktigt för de som residerar där. Anonyma användare som försökte göra sig hörda i etern samtidigt som de strängt förnekar att de är så kallade nördar. Förutom en liten skara som har gett upp allt hopp och erkänner att de är socialt missanpassade. Nästan med stolthet i texten. Jag befinner mig i den första gruppen. Ibland stannar jag upp undertiden jag skriver ett svar och inspekterar min dator, mina händer, och hur de rör sig över tangentbordet som spindlar. Jag formar orden i huvudet sen tar kroppen över. Det är som att mina händer är levande varelser fria från allt.


Har inte sovit ordentligt på flera veckor nu. Det är inte det att jag inte vill. Jag kan känna hur vakenhetens bieffekter sätter klorna i mig, gör ögonen röda och hjärnan seg, men John Blund vägrar att sprida sin sand. Det är möjligt att jag förargat honom med mina försök att nästan desperat hålla mig vaken så länge det möjligtvis går. Ironin i det hela slår mig och jag skrattar lite förnöjt. Jag sneglar mot spritflaskan som står lite längre bort. En flaska Bowmore Cask med smak av malt och ek. Kanske den kan hjälpa mot min insomnia. Jag sträcker mig och greppar flaskan. När jag för den mot glaset som står på bordet brevid datorn så bildas det vakraste ljusspel när ljuset från den dammiga LCD-skärmen skiner genom flaskan med dess röda innehåll. Drycken känns nästan magisk. Som hämtad ur en saga. Efter att ha beundrat dess skönhet ett tag så fortsätter jag att hälla ut en mindre mängd i mitt whiskeyglas av kristall. Vätskan var lite tjockare än vatten, knappt märkbart för ett otränat öga, men för mig flöt den ner i glaset med enorm elegans.


Jag kollar ut genom fönstret. Gatulampan, halvt dold av ett intilligande träd, lyste upp bladverket runt omkring. Det var natt nu. Jag förstår att jag inte kommer få någon sömn inatt heller. Alkoholen förvärrade bara mitt sinnestillstånd. Kunde känna rovdjuret flåsa mig i nacken. Jag gav upp hoppet om John och hittade min svarta mp3-spelare. De vita hörlurarna passade perfekt i mina öron. Jag lutade mig tillbaka i min solstol och lät musiken dränka mina tankar. TVn visade fortfarande något tråkigt program som inte var värt att se.  


Old Blog End:

Well... kinda reminds me about "droppen."